×
Logotyp Knytpunkt

I Kalendern:




De senaste 5 videona.

En liberal visionsbudget.


Moderaternas budget inför 2020.


Konsert i Betelkyrkan för världens barn.


Örebros första pumptrackbana invigd.


Du hitter fler videos under menyn Video.


  Publicerat: 2011-05-17  

Metallsvenskan 2011.

Metallsvenskan 2011.

Metallsvenskan 2011 hade i år flera nyheter mot tidigare år, den största var att de flyttat hela arrangemanget från Behrn Arena och Conventum till Örnsro IP.
Nu blev det ett enda stort festområde med musik hela dagen samtidigt med fotbollen och att de startade dagen innan med bara musik.

© 2011 Johan Gullberg - knytpunkt.com
16 Klickbara bilder.

Fokuserad Simon Holmberg sångare i Sleazy Trash. Sleazy Trash fick vara det lokala förbandet på Metallsvenskan.

Metallsvenskan 2011 hade i år flera nyheter mot tidigare år, den största var att de flyttat hela arrangemanget från Behrn Arena och Conventum till Örnsro IP.
Nu blev det ett enda stort festområde med musik hela dagen samtidigt med fotbollen och att de startade dagen innan med bara musik.

Fotboll i fokus.

Det var åtta lag som tävlade om bucklan i Metallsvenskan i år och även om en del av lagen har tagit med sig riktiga idrottare så är det spelarna utan idrottsvana som är roligast att se på planen, kanske för att de kämpar lite mer och framför allt de verkar de ha riktigt kul.
De tidigare dubbla mästarna i Metallsvenskan, Örebro United, åkte ur i semifinalen.
Finalen spelades av FC Glenn och Rockklassiker, det blev en jämn match som avgjordes med hjälp av straffar och till slut stod Rockklassiker som vinnare.

D-A-D

Metallsvenskan innebär ju också mycket musik och i år när det var två dagar med musik så hade de fått ihop ett blandat rockprogram. Huvudbandet på stora scenen under fredagen var Danska D-A-D och de lockade stor publik till Örnsro IP.
D-A-D är ett av de få hårdrocksband som kommer från Danmark och när de kom in på scenen så blev det fest. Sångaren Jesper Binzer har en förmåga att använda hela kroppen när han sjunger och personligheten är så stor att han gör bandet till ett riktigt bra liveband, sen att de spelade de gamla hitten Sleeping my day away gör ju bara kvällen bättre.
För att ha spelat ihop i över 20 är så känns de fräscha och de gillar fortfarande att stå på scen.

Sleazy Trash.

De som inledde hela festivalen var Örebro bandet Sleazy Trash eftersom de vann röstningen för vilket lokalt band som skulle få vara förband.
Bandet är ett ungt rockband med lite glamrock influenser. Sleazy Trash hade inte så stor publik eftersom de var först på scen.
Spelningen var bra och det kändes som om bandet har fått en nytändning. Sleazy Trash spelade en del nytt material och de klarade av spelningen bra trots att de verkade ha drabbats av en viss nervositet under första låtarna.

Scar Symmetry.

Scar Symmetry var första band på stora scenen och sin tid använde de väl. Bandet har en sångare och en growlare och det gör att båda stilarna kommer fram ordentligt, med sin energi klarade de av att locka ut publiken från tältet till gräsmattan framför scenen. Scar Symmetry är energi och för att vara ett dödsmetall band så är de melodiösa i sin musik, det är lite mjukare än vad jag tänker när jag hör death metall och de var riktigt rolig att både se och höra.

The Accidents.

The Accidents spelade också inne i öltältet och de lockar sin egen publik. Det var lite tomt framför scenen men det berodde säkert på att alkohol inte var tillåtet där, men The Accidents brydde sig inte något nämnvärt om det och samtidigt de hördes i hela tältet så publiken var stor ändå.
Dan Wall, sångaren i bandet, hade inte riktigt rösten med sig den här kvällen, men eftersom han själv ryckte på axlarna åt det så brydde inte jag mig heller, musiken är bra ändå och det är lätt att bli på bra humör när The Accidents spelar live.

Bob Log III.

Lördagens musik omfattade Bob Log III som fick spela två omgångar vid fotbollsplanen. Bob Log III är inget band utan en solo artist även om han med viss tekniska hjälpmedel låter som ett helt band.
Bob Log III är en upplevelse och han sticker ut både musikaliskt och med sina scenkläder. Först var det hjälmen ihop med vanliga kläder som fångade uppmärksamheten men efter en stund så fastnar jag för musiken också. Inte så vanligt med en artist som låter som ett helt band och som gör det bra.

Motherlode.

Örebro bandet Motherlode spelade i tältet och trots sångarens försök ville inte publiken komma närmre, men Sonny tog micken och gick ner framför scenen istället.
Motherlode levererar som de ska, den melodiösa musiken med rötterna fast förankrade i 1980-talet lockar sin publik trots allt och den här spelningen så blev det både en låt från första skivan och en cover, skönt att de förändrar låtlistan lite ibland.

Graveyard.

Den som saknar 1970 talets melodiösa rock fick en bra stund tillsammans med Graveyard. Graveyard bjuder på hela paketet från musiken till kläderna och långa solon i låtarna.
De lockade stor publik och ropen på extranummer blev högt men det kunde de tyvärr inte bjuda på eftersom det fanns ett spelschema att följa, lite tråkigt men samtidigt förståeligt.

Bullet.

En av höjdpunkterna var Bullet som nöjde sig med att stå på scen i år, de andra två åren har de varit med och spelat fotboll. Bullet röjer rejält på scenen och publiken var med på noterna från första stunden. Det kan vara lite svårt att få rätt känsla på en konsert när solen är uppe men Bullet lyckades ändå. Deras pyro förhöjer stämningen och glittret de spred hängde sen med hela kvällen. Då var festival humöret på topp.

Sodom.

Sodom är gamla i gården men det märks inte. Det tyska bandet gav full valuta på scenen och de blandade gammalt och nytt.
Efter att ha spelat sedan 1980-talet har de en hel del att välja mellan men de klarade av blandningen bra. Jag uppskattar band som tar med gammal musik när de spelar så att de som har hängt med länge har en chans att höra favoritlåtar.
Sångaren Tom Angelripper är duktig på att få kontakt med publiken och rösten har han i behåll. Musikaliskt är de riktigt bra och trots att de hållit på länge såg jag inga tecken på att de börjat tröttna.

The Peepshows.

The Peepshows bjöd på rock och de passade utmärkt i tältet där det blir en lite mer intim stämning. Inledningen visade tydligt vilken typ av musik de spelar, det är mycket mer rock än metall när de står på scen.
De har medryckande musik och välarbetade texter, det märktes inte på dem att de har haft ett rätt långt uppehåll med bandet, men nu när de är tillbaka så låter de precis som det ska.

Gamma Ray.

Höjdpunkten på fredagen var det Tyska bandet Gamma Ray och de lockade störst publik framför stora scenen. Gamma Ray tog med sig den stora showen till Örebro och inledningen var mäktig. När de kom ut på scen så var det fullt ös på en gång och det här bandet har också hållit på ett bra tag nu men det märks inte, musiken är kraftfull precis som den ska vara och rutinen har inte fastnat i gamla spår, vilket annars är lätt hänt.

Röster ur publikhavet.

Daniel Jern och Sami Lindström var på Metallsvenskan och väntade på att Gamma Ray skulle äntra scenen, tidigare under dagen hade de både lyssnat på musik och tittat på fotboll, men musiken var viktigast. Daniel sa att han tyckte att det här året var bättre när allt var samlat på ett ställe till skillnad mot de andra åren.
När det gällde musiken berättade de att de hade lyssnat på alla band, utom Sleazy Trash och Torture Division.


Tillbaka

Kommentarer:

Lämna en kommentar