Publicerat: 2011-03-12
Utsatta kvinnor i Kongo.
Systerskap på Kulturhuset i Örebro fortsatte under fredagen och en av föreläsningarna hölls av Matilda Lidström från UN WOMEN. Utsatta kvinnor i Kongo.
Ingrid Pincus ordförande i UN Women Örebro hälsade välkomna till föreläsningen och hon kommenterade en krönika i Nerikes Allehanda skriven av Inger Nordahl.
Frågan i krönikan är om jämställdheten verkligen har kommit så långt, Sverige har kommit rätt långt men det finns mycket kvar att göra innan vi är helt jämställda.
Systerskap på Kulturhuset i Örebro fortsatte under fredagen och en av föreläsningarna hölls av Matilda Lidström från UN WOMEN.
Ingrid Pincus ordförande i UN Women Örebro hälsade välkomna till föreläsningen och hon kommenterade en krönika i Nerikes Allehanda skriven av Inger Nordahl.
Frågan i krönikan är om jämställdheten verkligen har kommit så långt, Sverige har kommit rätt långt men det finns mycket kvar att göra innan vi är helt jämställda.
Med namnbytet så har fyra olika jämställdhetsorganisationer inom FN blivit hopslagna till en.
UN Women finns nationellt och arbetar för kvinnors rättigheter och jämställdhet. UN Women i Sverige har som uppdrag att öka kunskapen hos allmänheten och att påverka politiker och skapa opinion i jämställdhetsfrågor.
I andra delar av världen arbetar de på fältet med att sätta upp kliniker, skolor och vad det nu behövs för att förbättra situationen i landet.
Där man nästan gottar ner sig i det sexuella våldet.
När det gäller Kongo så har vi i väst fått mycket information om vad som händer men Matilda Lidström sa att man kan läsa många artiklar där man nästan gottar ner sig i det sexuella våld som kommer med en väpnad konflikt.- En fara med det är att kvinnor riskerar att bara bli sedda som offer och det sprids en hopplöshet för att man känner att man inte kan göra något åt det.
Våldtäkt som vapen.
UN Women medarbetarna i Kongo arbetar främst med de kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld och det är så utbrett i landet att det är svårt att förstå. När det gäller våldtäkter i krigssituationer så har det nu blivit förklarat som ett krigsvapen.Just i Kongo så är det väldigt uträknat och systematiskt tillvägagångssätt. De omringar byar och sedan går de systematiskt igenom byn och våldtar alla kvinnor/flickor de hittar, eller så använder de andra saker för att skada kvinnan så mycket att hon inte ska kunna få barn senare.
Rebellgrupper från Rwanda.
Strategin med våldet mot kvinnor är att bryta ner det Kongolesiska samhället, Rebellgrupperna som terroriserar befolkningen består inte av kongoleser utan av rebellgrupper från Rwanda.Rwanda genomlevde ett folkmord 1994 som de flesta säkert kommer ihåg och när hjälptrupperna vann striderna så gick många grupper av de som var mest aktiva i folkmordet över gränsen och in i Kongo med tanken på att bygga upp en stark arme för att så småningom kunna ta tillbaka makten i Rwanda.
Kvinnorna i Kongo är de som till stor del bär samhället.
Matilda Lidström berättade om Denis Mukwege, en gynekolog i Kongo som beskriver det som händer i Kongo som att man vill trasa sönder ett samhälle.Kvinnorna i Kongo är de som till stor del bär samhället, det är kvinnorna som är pensionssystemet och skolan och mycket mer, kvinnorna är viktiga eftersom de ser till att samhällsväven fungerar. Om man då går på kvinnorna med våld då trasar man verkligen sönder samhället och orsakar skador för flera generationer framåt.
Ses inte som oskyldiga offer.
Kvinnorna som blir våldtagna anses inte som oskyldiga offer av sina familjer och byar utan blir oftast uteslutna ur gemenskapen.Eftersom det är så många kvinnor som drabbats verkar det vara en attitydförändring på gång och kvinnorna tas tillbaka in i gemenskapen eftersom det snart inte finns några kvinnor kvar som inte blivit våldtagna och det visar på att det finns goda saker som kommer ur eländet.
Center Koko.
Center Koko är ett hjälpcenter som UN Women stödjer i Kongo.Centret drivs av ett par Kongoleser som när de startade centret trodde att det stora problemet var alla föräldralösa barn, men under tidens gång har de bytt inriktning och nu hjälper de kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld.
På centret finns fyra kvinnor som är utbildade i traumahantering, förutom att kvinnorna får hjälp att bearbeta det de varit med om får de också möjlighet att lära sig något som kan hjälpa dem att bli självförsörjande och ha en större chans att komma tillbaka in i den sociala gemenskapen. En annan viktig sak som Center Koko gör är att se till att kvinnorna får en läkarundersökning, på landsbygden i Kongo är det ett helt företag att ta sig till en läkarmottagning men om inte skadorna dokumenteras så går det inte att samla in bevis på att det händer.
Arbetet i Rwanda går framåt sakta med säkert och det kan ge hopp åt Kongo.
Matilda Lidström avslutade sin föreläsning med att berätta om utvecklingen i Rwanda.Rwanda genomgick ett stort folkmord under 3 månader 1994 och nästan en miljon människor dödades på dessa tre månader. Landet har nu en president som styr med strama tyglar och även om det sägs att det finns en opposition i landet så gör det inte det, till exempel demonstrationer är förbjudna.
Presidentens sätt att styra kan man ha många åsikter om men han har satsat mycket på jämställdhet i landet. Kanske har han gjort det cyniskt eftersom man får med bistånd från väst om man gör det, men han har satsat hårt på jämställdhet och kvinnors rättigheter.
En sak som Rwanda har gjort för att få in kvinnor är att det finns en lag som säger att deras motsvarighet till vårt landsting måste ha minst 30 procent kvinnor anställda. Arbetet i Rwanda går framåt sakta med säkert och det kan ge hopp åt Kongo om de nu får fred i landet även om man inte ska räkna med att arbetet går snabbt.
Matilda Lidström var noga med att säga att det krävs vilja uppifrån för att få en förändring, det är bra att arbeta på gräsrotsnivå men viljan måste också komma uppifrån för att det verkligen ska bli en förändring.
Kommentarer: