×
Logotyp Knytpunkt

I Kalendern:




De senaste 5 videona.

Idrott och integration i Förortslyftet.


Moderaterna presenterade budgetförslag.


Örebro har en helt ny park på öster.


Fine Goods underhöll boende i Baronbackarna.


Du hitter fler videos under menyn Video.


  Publicerat: 2010-04-23  

Maria Eleonora - Drottningen som sa nej.

Maria Eleonora - Drottningen som sa nej.

Tankarnas trädgård hade under torsdagen besök av Moa Mathiss som är aktuell med en bok om Maria Eleonora drottning av Sverige gift med Gustav II Adolf och mamma till drottning Kristina.

Moa Mathiss har tidigare skrivit böcker om starka kvinnor och i boken Feminister och Pionjärer skrev hon om Aphra Behn, Mary Kingsley, Isabelle Eberhardt och Karen Blixen.

© 2010 Johan Gullberg - knytpunkt.com

Drottning Maria Eleonora 1599 - 1655.
Hustru till Gustav II Adolf och mamma till drottning Kristina.
Efter konungens död sattes drottningen i husarrest på Gripsholms slott. Hon flydde utomlands 1640 och återkom inte förrän drottning Kristina bjöd henne åter.
Maria Eleonora återkom till Sverige 1648.

Tankarnas trädgård hade under torsdagen besök av Moa Mathiss som är aktuell med en bok om Maria Eleonora drottning av Sverige gift med Gustav II Adolf och mamma till drottning Kristina.

Moa Mathiss har tidigare skrivit böcker om starka kvinnor och i boken Feminister och Pionjärer skrev hon om Aphra Behn, Mary Kingsley, Isabelle Eberhardt och Karen Blixen.

Moa Mathiss är noga med att poängtera att ingen av de historiska kvinnor hon skrivit om skulle anse sig själva vara feminister.

Den röda tråden i Moa Mathiss böcker är självständiga kvinnor som lever utanför ramarna ur olika tidsepoker, hennes arbete startade enligt henne själv med Karen Blixen.
Moa Mathiss berättade att hon i grunden är engelsk litteraturvetare och det var på så sätt hon kom i kontakt med Karen Blixens böcker.

Aphra Behn levde under 1600-talet och hon var författare och journalist är nog den närmsta beskrivningen sa Moa Mathiss.
Aphra Behn var den förste som skrev en bok om slaveriet i England och efter hennes död skrev en man en teaterpjäs baserad på hennes bok, det resulterade i att det var pjäsen som hamnade i fokus och boken glömdes bort.
I pjäsen har det ändrats om så att den kvinnliga huvudpersonen är vit och den manliga är svart, medan båda var svarta i boken.

Mary Kingsley reste runt i Afrika under mitten av 1800- talet. Eftersom hon var kvinna kunde hon inte vara forskare men hon skrev ner reseskildringar som resulterade i två böcker om Afrika.

Isabelle Eberhardt arbetade i Algeriet under senare delen av 1800-talet som reporter och hon gick sin egen väg i livet, hon konverterade till islam och gifte sig med en algerisk soldat. Isabelle Eberhardt dog endast 27 år gammal i Algeriet.

Karin Blixen å sin sida började sin litterära bana sent och hennes första bok skrev hon på engelska och när hon fick frågan om varför svarade hon att den kanske kan ge mer pengar då. Alla de fyra kvinnorna var självständiga och intressanta att skriva om men när boken var klar så började Moa Mathiss fundera på vad hon skulle skriva om som nästa.

Hon såg en tavla som avbildade ett fattighushjon som visade tydliga drag av galenskap, det blev inkörsporten till att titta på hur galna kvinnor har porträtterats genom tiderna, de första hon tittade på var Jeanne D´arc, Gertrude Bell och några till, men den idén verkade var svårsåld eftersom det enbart var utländska kvinnor. Moa Mathiss trodde själv att det skulle vara enklare att sälja in en bok om någon svensk kvinna till förlaget och när hon läste om Drottning Kristinas memoarer så upptäckte hon Maria Eleonora Drottning Kristinas mamma.

Maria Eleonora är känd för att ha varit en tokig kvinna, en tokig kvinna som inte ville begrava kungen Gustav II Adolf och som behöll hans hjärta i ett hjärteskrin.
Hon ska ha stängt in sig själv och sin dotter i mörka gemak för att sörja och hennes sorg var kraftig och högljudd.
När Moa Mathiss började titta på andra källor om Maria Eleonora så växte en annan bild fram där drottningen gjorde sitt bästa för att få en bit av makten som hon egentligen var berättigad till som änkedrottning. Axel Oxenstierna var däremot av åsikten att drottningen skulle exkluderas från makten och det var i slutändan han som vann maktkampen.

Bilden av Maria Eleonora som finns i dag där hon gråter böjd över hjärteskrinet är en bild som Moa Mathiss berättade att hon inte tror på, om man tittar på gamla rådsprotokoll så var Maria Eleonora förtjust i bland annat arkeologi men tyvärr fick hon inte bygga något.
Det står i protokollen att hon byggde en bro i Stockholm men den rev rådet direkt den var klar och Moa Mathiss sa att det tyder inte på att Maria Eleonora var nedbruten av sorg resten av sitt liv.

Maria Eleonora var även en tidig kulturkofta och hon omgav sig med musiker och teatermänniskor, de skådespelare och musiker som senare ingick i Drottning Kristinas hov ärvde hon av sin mamma.
Maria Eleonora arbetade hårt för att återuppbygga en svensk kulturscen som till stor del gått förlorad under reformationen i Sverige då många böcker och många konstverk förstördes i en protestantisk nit.

Den stora skillnaden mellan Moa Mathiss böcker är att i den första Pionjärer och Feminister finns det material att läsa som är skrivet av kvinnorna själva, det finns det inte när det gäller Maria Eleonora.
Det ger utrymme åt tolkningar och eftersom det finns väldigt litet skrivet om henne tidigare är det svårt att veta var sanningen ligger och om sanningen ens går att få fram nu efter så lång tid där vi har blivit matade med bilden av den sörjande tokiga drottningen. Moa Mathiss har gjort ett försök att beskriva Maria Eleonora genom feministiska ögon och hon är duktig på att förklara hur hon tror att det var.


Tillbaka

Kommentarer:

Lämna en kommentar