Publicerat: 2009-04-05
Mikael Wiehe på Conventum.
Mikael Wiehe behöver väl inte någon större presentation egentligen då han har hållit på med musik länge nu den senaste skivan En inställd skilsmässa är hans tjugotredje album och hans första kom ut 1978. Han är känd för sin tid med Hoola Bandoola band som var ett av de stora proggbanden under 1970 talet och han med att släppa 6 album innan de splittrades 1976. Under tiden i Hoola Bandoola band skapades ett starkt band mellan Mikael Wiehe och Björn Afzelius och vänskapen höll genom åren trots att bandet inte gjorde det. Mikael Wiehe är inte enbart känd för sin musik utan även för att vara politisk i sina texter och uttalanden han har även översatt många av Bob Dylans texter till Svenska.
Första delen av konserten var tillägnad hans senaste skiva, En inställd skilsmässa, som är en väldigt personlig skiva men som Mikael Wiehe kommenterade själv på scen genom att säga att kunde August Strindberg skriva personligt som han gjorde med Dödsdansen som beskrev hans döende äktenskap med Siri von Essen så kan han själv göra det och texterna är väldigt personliga men de flesta har varit med om att bli lämnade av den de älskar och kan säkert känna igen sig i det Mikael Wiehe sjunger.
Mikael Wiehe hade sällskap av två duktiga musiker på scen Christer Karlsson piano och trummor och Johan Lindström elgitarr och pedal steel.
Den stora scenen i Kongresshallen hade även den fått en lite mindre scen uppbyggd för att det inte skulle se ödsligt ut med endast tre personer och det gjorde att det blev en bra känsla att se musikerna som hamnade i fokus på ett bra sätt. Det var även bra ljus under konserten och det tackar vi för, trevligt att se en konsert där ljuset understryker det som händer på scen.
Sångerna behandlar precis det som titeln på skivan anger, det som var tänkt att bli en skilsmässa men sen inte blev det och texterna visar Mikael Wiehe på ett sätt som publiken inte har sett tidigare och trots att texterna är personliga så funkar upplägget på scenen och publiken kan följa hela historien, vissa av sångerna som vi fick höra kommer säkert att spelas ofta just när man har förlorat någon man trodde att man skulle leva ihop med oavsett ålder.
Men det var inte enbart sånger från en inställd skilsmässa vi fick höra i första delen utan vi fick även höra översättningar av texter från Bob Dylan och John Lennon. Sakta lägger båten ut är en översättning av Bob Dylans Its all over now, baby blue som i den svenska versionen heter Sakta lägger båten ut ifrån land.
Utan John Lennons första soloskiva som också är utlämnande så hade kanske inte Mikael Wiehe vågat släppa sin senaste han hyllade Lennon genom att sjunga Kärleken vet som är en översättning av Lennons Grow old with me.
Mikael Wiehes prat mellan låtarna berörde många olika teman, han pratade en del om Björn Afzelius och det är inte så konstigt då de hade en nära kontakt fram till slutet, Björn Afzelius avled i cancer 52 år gammal år 1999.
Bland annat berättade han om att han ringde till Björn Afzelius när han stod på gården till Robben Island fängelset där Nelson Mandela tillbringade 18 år och Björn Afzelius reaktion var att de nu hade spelat från Nordkap ner till Godahoppsudden.
Under andra delen av konserten blev det även lite politiskt prat från Mikael Wiehe och det skulle vara svårt att inte få höra något politiskt från honom under en konsert. Bland annat så sjöng han Bob Dylans Masters Of War som Mikael Wiehe presenterade som en låt Bob Dylan skrev när han var skitförbannad, Mikael Wiehe har gett den det svenska namnet Ni som tjänar på krig och den kritiserar alla de som sitter och säljer vapen från sina kontor utan att själva råka ut för konsekvenser av det de gör.
Han berättade även att han förra sommaren var inbjuden att spela på Vänsterpartiets kongress och att han då passade på att hålla ett tal om att det var dags att stärka reglerna kring fildelning, -de stjäl ju mina pengar och att han tyckte att det var dags att få bättre förbindelse med Kuba.
Dagen efter gick Vänsterpartiet till val i frågorna och röstade tvärt emot allt för fildelning och mot Kuba, men sen så röstade EU för hårdare lagar för fildelning och att de ska skapa en bättre relation till Kuba och Mikael Wiehe undrar om det är därför Vänsterpartiet vill gå ur EU. <>P
Så trots att första delen av konserten är personlig och stundtals är texterna melankoliska av naturliga orsaker så livade han upp stämningen under andra delen, just genom att berätta sådant som publiken förväntade sig, han är duktig på scen och han är väldigt duktig på att föra fram sina synpunkter på ett sätt som gör att man kan se en bild framför sig.
Näst sista sången blev hans egna hyllning till Malmö som varje år håller en festival för alla Malmöbor oavsett om de är födda i Malmö eller någon annanstans i världen, det brukar vara en parad och många olika nationaliteter finns representerade, sången heter Vad bryr sig kärleken.
Före sista sången blev det en reklampaus och han har helt tydligen hört mycket reklam, reklamen handlade om att han efter spelningen skulle komma ut i foajen och signera de skivor publiken köpte och han hade med sig skivor även från tiden med Hooola Bandoola band samt sin egen sångbok, så det fanns en hel del att välja på.
Det blev även två extra sånger och den första är om ett sjunkande skepp inledde Mikael Wiehe presentationen för att sedan fortsätta med orden att han nu för tiden tillägnar den den nu sittande borgerliga regeringen och sången var Titanic, han avslutade sedan kvällen i Kongresshallen med Mitt hjärtas fågel som även den mycket omtyckt av publiken.
Kommentarer: