Publicerat: 2006-03-02
Rätt att Rösta.
Onsdagen den 1 mars ordnades ett öppet möte i Kulturarenan i Vivalla av Folkbildningsförbunden om den oroande trenden att så många väljer att avstå från sitt rätt att rösta.
I en demokrati är det viktigt att vi som är röstberättigade faktiskt utnyttjar vår rätt att rösta. Det är inte bara vår möjlighet att påverka den samtid vi lever i, utan också den framtid vi vill skapa som påverkas av både hur vi röstar och att vi röstar.
Under kvällen den 1 mars hölls föredrag av Erik Amnå, statsvetare Örebro universitet och Ulf Johansson, chefredaktör Nerikes Allehanda.
Flera bakomliggande faktorer till att antalet röstande sjunkit och vilken forskning som finns redovisades, liksom vad massmedia har för möjligheter att påverka och vilken roll massmedia har att spela i den demokratiska processen.
Vad är det som skiljer en som väljer att utnyttja sin rätt att rösta från en som väljer att avstå.
- Fler unga kvinnor än män väljer att gå och rösta.
- Fler sammanboende par väljer att gå och rösta än ensamstående.
- Fler bland dem som är med i olika föreningar väljer att gå och rösta än bland dem som står utanför föreningslivet.
Kort skulle jag vilja påstå att bland dem som är aktiva och känner delaktighet i olika samhällsprocesser och föreningsliv är viljan att rösta högre än bland dem som känner sig stå vid sidan av.
Frågan är, precis som mötet hade i syfte, hur vi ska kunna vända den trenden.
Min personliga åsikt i frågan är att vi som deltar i någon form av förenings- eller annan samhällsprocess måste gå ut mer aktivt bland boenden i bostadsområdena. Vi måste visa att någon faktiskt vill höra och veta vad den enskilde individen har att säga, vi måste också visa stor lyhördhet och respekt för åsikter som skiljer sig från våra egna. Områdesforum kan vara en väg att gå, men det förutsätter att vi får dit så många som möjligt och inte bara de som redan är aktiva i föreningar. Boenderåd kan vara en annan väg, men samma sak här, det kommer inte fungera om vi inte kommer ut till den enskilde, mannen eller kvinnan som varken vet hur de ska göra sig hörda eller känner delaktighet med vardagspolitiken.
Ett lysande exempel på detta är Markbacken där Faik Kabashi, processledare för områdesutvecklingen gick ut aktivt bland de boende och pratade och lyssnade.
I Markbacken ökade valdeltagande markant vid förra valet.
Nå vad kom då mötet fram till
På kort sikt skulle jag vilja påstå, ingenting. Men och det är ett viktigt men, under mötet fick många av oss som var där kunskaper som vi när vi hunnit bearbeta och tänka igenom ordentligt kommer kunna använda som viktiga verktyg för det framtida arbetet för att komma ut och så småningom kunna arbeta för delaktighet och ökat valdeltagande, där den som röstar gör det för att han eller hon känner det här berör mig, det här rör vår framtid, jag är en viktig del i sammanhanget.
Att rösta, det är en rättighet vi som individer ska slå vakt om.
Den demokratiska processen är i slutändan grunden för alla våra fri- och uttrycksrättigheter.
Vi kan bara slå vakt om demokratin genom att låta alla, oavsett socialstatus eller ekonomiska tillgångar känna att Jag är en del, min röst räknas.
Kommentarer:
2006-04-06 08:42:10 Av: Debah Ahkbar
Mycket irriterande och oroande artikel som känns oehört angelägen. Man frågar sig varför detta fenomen uppstår i en demokrati med relativt samhälleligt orienterade medborgare. En tes som jag framfört i olika forum är det faktum att statsapparaten under decenium medvetet undertryckt sina medborgare genom inblandning av vitamin B i mjölk. Detta vitamin, vilket inte behövs alls, medför att synaps kollaboreringen i hypofysen sker med en reducerad hastighet vilket medför att logiska samband och/eller förmågan att genomskåda tunn argumentation gör förlorad.
Detta är i sig mycket allvarligare än innehållet i artikeln i sig men kombinerat känns det omstörtande.
2006-04-17 20:20:35 Av: Johan
"En tes som jag framfört i olika forum är det faktum att statsapparaten under decenium medvetet undertryckt sina medborgare genom inblandning av vitamin B i mjölk.\"
Oj stark påstående, har du några källor som stödjer din tes eller är den bara en personlig tes utan någon förankring i statsvetenskaplig/medicinsk forskning?