Publicerat: 2007-10-20  

The Golden 60`s galan på Parkteatern.

Det är tack vare Hans Edler som vi örebroare kunnat se de aldeles utmärkta grupperna nedan.
Du kan besöka hans utmärkta hemsida på adressen www.hansedler.com

Herman Hermits, en grupp som drar publik.
Nästan alla i publiken vi talat med hade dem som sina favoriter.

The Animals, nu blev det fart på publiken.

The Tremeloes, När Do you love me startade var publiken såld, med den och framåt var det närmast att se som allsång.

Många hade kommit för att höra Herman`s Hermits.
Herman`s Hermits bildades i Manchester i England i början av 1964 original uppsättningen bestod av Keith Hopwood gitarr och sång, Karl Green bas och sång, Alan Wrigley bas och sång, Barry Whitwam trummor och Peter Noone sång.
Herman`s Hermits hade flera storsäljande singlar, bland annat I`m Into Something Good", "Mrs Brown, You`ve Got a Lovely Daughter" och "I`m Henry VIII, I Am"

1971 slutade Peter Noone för att starta en solokarriär inom nöjesbranschen. Peter Noone har blivit en mångsysslare inom nöjesbranchen i USA, han har medverkat i ett antal tv serier och filmer.
Barry (the Bean) Whitwam fortsatte däremot med Herman`s Hermits som fick tilllägget starring Barry Whitwam Peter Noone har även han ett band som heter Herman`s Hermits starring Peter Noone så det kan antagligen bli lite krångligt ibland.

Barry Whitwam är den enda originalmedlemmen sedan 1964 då bandet startade och vi måste anta att han gillar musiken då han fortfarande är med efter 43 år som trummis i samma band. Herman`s Hermits hade många listframgångar på -60 talet och vi fick under kvällen höra flera stycken av dem, bland annat Mrs Brown, You`ve Got a Lovely Daughter, Dandy och I`m into something good. Gruppen verkar fortfarande ha roligt på scen och framför låtarna väldigt proffsig, nuvarande banduppsättning består av, Kevan Lingard keyboard och sång den nyaste medlemmen i bandet han började i mitten på 2006, Eddy Carter gitarr och sång har varit med i bandet sedan början på 2004, Barry Whitwam trummor den enda original medlemmen som är kvar i bandet och sist men inte minst Geoff Foot bas och sång som har varit med i bandet sedan mitten på 1980-talet.
Kevan Lingard, Eddy Carter och Geoff Foot delar på rollen som sångare och det fungerar mycket bra.
Deras show är sevärd och de som var med på 1960-talet får säkert många minnen tillbaka genom att höra deras låtar.

Musiken framförs med stil och känsla och de har förmåga att få med sig publiken.
Att få höra så många bra låtar på rad från ett band känns lite ovanligt, Herman`s Hermits levererade många av sina största hits med spelglädje No milk today är en av mina favoritlåtar med bandet och den var det roligt att få höra enda låten jag saknade var I`m Henry VIII, I Am som också är en favorit. Herman`s Hermits har en bra blandning på låtar och det är många som även jag känner igen fast jag inte var med på 60 talet, jag upptäckte även några nya låtar som jag inte hört tidigare som till exempel Dandy. Det enda som jag kan klaga lite på är att det märks att herrarna i bandet är rutinerade lite av glöden har gått förlorad men samtidigt så var de underhållande och jag kan mycket väl tänka mig att se dom igen. Herman`s Hermits är väl värda biljettpriset och jag hoppas att vi kan se dem här i Sverige igen.

Nästa grupp på scen var The Animals.
The Animals bildades under 1963 och originaluppsättningen bestod av: Eric Burdon sång, Hilton Valentine gitarr, Chas Chandler bas, Alan Price keyboard och John Steel trummor. 1964 släpptes den singel som de flesta tänker på när man hör the Animals nämligen house of the rising sun. House of the rising sun toppade Billboard listan och blev gruppens genom tiderna mest kända låt. Första LPn släpptes i oktober 1964.
1967 splittras bandet åt olika håll för att återförenas för en återföreningsskiva 1975. 1983 gör the Animals en återföreningsturne i England, senare samma år avlider Chas Chandler.
1994 blev the Animals invalda i the rock n roll hall of fame.
Eric Burdon återuppväcker bandet med andra musiker och de fortsätter att spela en bit in på 1980-talet.

The Animals ger ett fräscht intryck och den nye sångaren Peter Pan lyfter bandet och musiken till nya höjder, jag vet att det är en hädelse mot de som gillar orginalgruppen, men The Animals som vi såg var suveräna. De är duktiga på att få med sig publiken, allsången till vissa låtar var otrolig med tanke på att vi är i Örebro där publiken brukar vara rätt svårflörtad.
Dagens Animals är mer Rn`B influerade och det var en del covers av redan kända blues låtar vi fick höra tillsammans med The house of the rising sun, We got to get out of this place som Peter Pan dedicerade till soldaterna i Vietnam som gjorde den låten till deras. Vi får inte heller glömma den utmärkta It`s my life som fortfarande känns aktuell i texten med att man vill få känna och tycka som man vill. Mick Gallaghers solon på keyboard och Johnnie "guitar" Williamsons gitarrsolon är väldigt bra speciellt där de turas om att spela solo, kan ju erkänna att jag har lite svårt för grupper som har långa solon i varje låt men med the Animals så funkar till och med det.
Bandet verkar ha roligt på se och det smittar det tog inte lång tid för sångaren att ordna med allsång från publiken. Då Peter Pan verkade vara ny i bandet måste jag säga att han klarade sig väldigt bra och han verkar älska The Animals musik. De är väldigt duktiga och allt sitter som det ska, jag skulle gärna höra mer av dem och kommer helt klart hålla utkik efter spelningar med The Animals i framtiden

Sist ut var The Tremeloes.
The Tremeloes bildades redan 1958 i Essex England. The Tremilos The Tremeloes var gruppens första namn och då bestod gruppen av Brian Poole sång, Dave Munden trummor och sång, Alan Blakley gitarr och sång, Alan Howard bas, Graham Scott första gitarr.

Efter lite ändringar i medlemmar så höll original bandet på till början av 1970-talet, i nuläget så hålls bandet igång av icke originalmedlemmar och Jeff Brown Bas och sång Rick Westwood Gitarr, Davey Freyer Bas och sång (medlem till December 2004) Dave Munden trummor och sång Joe Gillingham Keyboard och sång.

Det märks tydligt att bandet trivs på scen och de är skojiga och väldigt underhållande att titta och lyssna på. Musiken framförs med känsla och det märks tydligt att det är sånger de gillar, speciellt i Angel Of The Morning som framförs väldigt bra av Dave Munden som sångare och att den framförs utan trummor gör inte ett dugg, den blir enbart mer stämningsfull.

The Tremeloes trivs på scenen och de gillar kontakt med publiken, vad ska man annars säga om ett band som bland det första de gör är att be om mer ljus i salongen så att de kan se publiken. De retas med varandra och utmanar publiken till att sjunga högre, vilket de lyckas alldeles utmärkt med. Det blir ordentlig allsång till flera av låtarna och bandet verkar tycka att det är hur kul som helst, så roligt att det till och med blir ett extra nummer.

Den som naturligtvis inte får glömmas bort är Hans Edler som har gjort the golden 60`s verklighet.
Hans Edler inledde showen och pratade lite mellan banden när det fixades på scenen. Han fick även uppskattning från grupperna som en del av dem hade känt honom sedan 1960-talet då Hans Edler har hållit på inom den svenska scenen länge.
När The Tremeloes hade avslutat sin spelning och lämnade över ordet till Hans Edler igen passade de på att presentera honom så här: USA had Elvis UK had Cliff Richard and Sweden have Hans Edler det tyder på att de vet vem han är i alla fall.

Hans Edler började med musik i början på 1960-talet när han spelade på skoldanser i landet, han har sedan dess varit inblandad i musik genom att ha eget produktionsbolag. Han är känd för att ge ut väldigt udda skivor och för att kunna fylla lokaler till brisningsgränsen när han har sina nostalgigalor.
Hans Edler firade 40-års jubileum 2004 med att ha en Remember concert på Konserthuset i Stockholm och vi hoppas att han håller på länge till det vi såg och hörde i kväll gav mersmak.

Tillbaka

Kommentarer:

Lämna en kommentar