Publicerat: 2016-11-10
Från Kina till Örebro – på Plektrum.
Under lördagskvällen spelade fyra rockband från Gävle på Plektrum bar och även om alla fyra banden spelar hårdrock så är de ändå väldigt olika musikaliskt och det visar på hur bred rocken är.
Tyvärr var det inte så stor publik på Plektrum den här kvällen även om det blev bättre mot slutet.
Kommentarer:
Från Kina till Örebro – på Plektrum.
Under lördagskvällen spelade fyra rockband från Gävle på Plektrum bar och även om alla fyra banden spelar hårdrock så är de ändå väldigt olika musikaliskt och det visar på hur bred rocken är.
Tyvärr var det inte så stor publik på Plektrum den här kvällen även om det blev bättre mot slutet.
Liten scen.
Plektrum har nog en av de minsta scenerna i Örebro men det gör också att du som publik kommer nära banden som spelar och det blir snabbt trångt framför scenen också.
Scenen ligger på källarplanet och det gör att hela nedre lokalen är rätt så smal men den är också rätt så lång så de som bara vill sitta och hänga och lyssna på musiken kan göra det, även om det är roligare när publiken är framför scenen. Försiktig start på kvällen.
Den här kvällen så började det lite sakta med Mass Diversity som har en lite mer funkig känsla i sina låtar och även om de rockar ordentligt så vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva dem, den här musiken passar en bredare publik än den som kom senare under kvällen och trots att det inte var mycket publik på plats så spelade de som att Plektrum var helt fullt.
Sångaren David Vallanger tillsammans med resten av bandet har en energi som är medryckande och alla ser ut att verkligen trivas på scenen. Blandade influenser.
Eftersom det var fyra band som spelade under kvällen så blev det rätt korta gig för banden men ändå så pass så att man kunde få en uppfattning om hur de låter och Mass Diversity gillade jag allt jag hörde under kvällen.
Det här bandet har influenser lite överallt ifrån och det roliga är att det faktiskt märks i musiken, de låter inte likadant hela tiden utan det finns låtar som är väldigt funkiga till rena rock n rollen.
Gold digger var en låt som fastnade och var enkel att sjunga med i trots att det var första gången jag hörde den, men de hade refränger som satte sig även fast de inte var jätteenkla och det är duktigt gjort.
Texterna handlar om livet i stort och det är inte bara kärlek eller brustna hjärtan och de som vill kan säkert hitta djupare innebörder i deras texter för de har lyckats snickra ihop texter så att de kan få en personliga tolkningar till deras texter. Lite hårdare rock.
Northern Ladies är ett nästan tjejband, av de fem medlemmarna så är det endast en kille men de satsade på musiken istället för att leta efter enbart tjejer att spela med.
Det här bandet har ett lite hårdare sound och influenserna från 70 och 80-talet hörs rätt tydligt.
Det är mycket gitarrer och det här rockade ordentligt från scenen.
Jag tänker nog mer 70-tal om deras musik än 80-tal men den här typen av rock har ju hängt med länge och det här bandet är på väg uppåt.
De är riktigt bra på scen och det enda som drar ned upplevelsen lite är att Sångerskan låter som att hon ligger lite för lågt röstmässigt på flera av låtarna, de låtar där hon kan gå upp i tonerna blir mycket bättre och det är de jag kommer att komma ihåg för de ljusa tonerna sätter hon helt suveränt. Northern Lady spelades naturligtvis.
Bandnamnet kommer av en låt av Saxon och naturligtvis framförde de den, men det var mest fokus på deras egen musik även om de också spelade The Runaways Cherry Bomb.
Bland Northern Ladies egna låtar så var det Down on you´re knees och Save you´re sympathy som fastnade i mitt huvud, titel två får jag chansa lite på men förhoppningsvis är det inte helt fel.
Det här är ett väldigt tajt band och när jag ser dem på scenen skulle jag kunna tänka mig att de har spelat ihop längre än vad de har, de har tänkt på koreografin och hela spelningen känns genomtänkt.
Hårdrock med asiatiska inslag.
Electric religions är ett lite ovanligt hårdrocksband eftersom de har asiatiska inslag i sin musik och texterna handlar om Kinesisk historia.
Det här bandet var de som hade mest utrustning av dem som spelade och det var ovanligt att se ett dragspel på scenen när det var hårdrock, men det fungerade riktigt bra även om jag hade lite svårt att höra dragspelet genom gitarrens ljud.
Det är mcket gitarrer och rätt långa instrumentala bitar i deras låtar, men texterna är genomtänkta och varje låt berättar en historia, en fördel med att texterna handlar om historia gör att de faktiskt är rätt enkla att hitta paralleller till nutiden. Starka texter.
Jag gillade det jag ghörde och fram för allt den första låten de spelade, 1000 battles (know thy self) och sedan Good Fortune men de hade flera bra låtar en nackdel var att deras låtar är långa så de han inte med att spela så många den här kvällen.
Sångerskan Neili Bjerring har en stark personlighet och utstrålning på scenen och hon är en stor del av den teatrala känslan jag fick av det här bandet och att hon sedan var duktig på att få kontakt med publiken under spelningen var ett extra plus i kanten.
Musikaliskt kan jag höra flera influenser men musiken är rätt tung och mina tankar går till grupper som Deep Purple och fler i den kategorin av hårdrock, musik som är baserad på basen och gitarrerna. Lite mjukare avslut.
Den här kvällen började och slutade lite mjukare och sista bandet Greybeards, här var det mer hårdrock av det melodiösa slaget, tyvärr hade sångaren Olle Westlund problem med rösten så han lät inte lika bra som under soundcheck vilket var synd.
Det här var hårdrock med melodiös musik och texter som handlar om livet.
Olle Westlund berättade att de gamla låtarna skrev de när de gick i gymnasiet så de var lite yngre då och det märktes kanske lite och det märktes på texterna att de blivit lite äldre.
Det var kul att få höra en helt ny låt, så pass ny att den bara har ett arbetsnamn ännu.
